Dagens fynd på bokrean


image

Det är inte varje dag det dyker upp böcker från Panache på bokrean, men ibland händer det. Egentligen vet jag ingenting om just de här böckerna förutom att de är snyggt formgivna av Lotta Kühlhorn.

Min erfarenhet av böcker i panacheserien är dock att de nästan alltid är bra och värda det eventuella besväret att läsa. Förhoppningsvis blir det så med de här också. Och blir det det inte, så var det ändå inte så mycket pengar.

George Smiley’s London


Egentligen letade jag efter något helt annat när jag snubblade över det här. En påläst guide till viktiga platser i London som förekommer i Tinker Tailor Soldier Spy (Mullvaden på svenska). En riktigt bra spionroman av John le Carré – och bra film av Thomas Alfredson.

Alla ställen finns förstås inte på riktigt, men på ett ungefär.

http://stantrybulski.com/2012/04/george-smileys-london-an-offbeat-itinerary/

Långa listan 2014


Admin:

Ingen rast och ingen ro för De Aderton. Knappt har 2013 års pris delats ut förrän det är dags att fundera på nästa.

Originally posted on Att vara ständig:

Vid den här tiden på året brukar Akademien fastställa den s.k. långa listan, med samtliga nominerade till Nobelpriset i litteratur. Det skedde igår.

Utfallet måste betecknas som högst normalt. Vi har fått in 271 förslag, vilket resulterat i en lista med 210 namn – ett antal har alltså nominerats av flera, och så brukar det vara. Av dessa nämns 36 för allra första gången. Tidigare Nobelpristagare finns som tidigare bland förslagsställarna. Med beslutet på gårdagens sammankomst har arbetet på att ta fram årets Nobelpristagare inletts på allvar.

Akademien fortsätter för övrigt med försöken att bredda och förbättra nomineringsprocessen. De andra nobelprisutdelande församlingarna i Stockholm använder elektroniska nomineringssystem, och vi tänker under året se om detta kan vara en väg att nå än fler möjliga förslagsställare och få in än fler namn på intressanta kandidater.

Efteråt gick vi till Gyldene Freden och åt ärtsoppa och pannkakor. För en gång skull levde…

Visa källa 8 fler ord


Admin:

Brittiska förlaget Pluto Press listar ett gäng titlar med anknytning till Israel/Palestina-konflikten.

Som vanligt verkar alldeles för mycket vara riktigt läsvärt!

Originally posted on Pluto Press - Independent Progressive Publishing:

Chris Browne

Today is Tuesday November 20th. Hillary Clinton has left an official US tour of Asia in order to attempt to broker a ceasefire in the war between Israel and Hamas, which continues unabated after the deaths of (currently) 113 Palestinians in a week of bloodshed.

Supposedly balanced reporting – a BBC homepage during the attacks on Gaza demonstrating what can only be described as a ruthlessly pro-Israeli bias in their spread of stories

The use of the word ‘war’ (I draw on today’s Guardian here) is interesting for its tacit editorialising. A war suggests an equivalence of engagement: equal violence, equal blame; a military thing between armed forces. Even this single syllable, ‘war’, apparently can’t escape the pernicious normativity that has taken residence in our supposedly objective media. The siege guns pounding out the lifeblood of Gaza are engaged in no war; what we are witnessing is a broken population…

Visa källa 1 253 fler ord

wpid-ximen_nao_och_hans_sju_liv-yan_mo-21582595-1918535333-frntl.jpeg

Böcker med många sidor


image

Jag läser just Ximen Nao och hans sju liv av Mo Yan. Bra bok. Läsvärd -under förutsättning att läsaren köper upplägget att huvudpersonen och tillika berättaren är avrättad och återfödd som åsna.

Det jag stör mig på är i stället antalet sidor. De är på tok för många. Mo Yan är inte alls ensam om att skriva för tjocka böcker, det är en global farsot. Men allvarligt talat: vad kan vara så märkvärdigt att det inte kan sägas på 300 sidor utan istället kräver det dubbla?

Kan inte författarna själva lägga band på sig så måste väl ändå redaktörerna på förlagen börja ta sitt ansvar. In och hugg i texterna med er! En tunn bok är förstås billigare att distribuera jämfört med en tjock, så här finns pengar att tjäna. Tänk också hur mycket lättare det är att få recensenter att läsa en tunn bok. Även om det visserligen inte alltid är ett krav för alla recensenter att de ska ha läst boken de skriver om…

Är det nu ändå så att författaren inte kan hålla sig, utan känner att hen måste skriva minst 500 sidor så kan man väl åtminstone dela upp boken i flera delar. Det är inget fel med det – se på Proust, Knausgård eller Tolkien t.ex. De delade upp sina böcker och det har ju gått bra ändå.

Man kan också få allt om bakfoten, som så många fantasyförfattare: dela upp texten i massor av olika böcker men ändå låta varje del vara lite drygt tusen sidor tjock.

Beklämmande: Caremas moderata krishanterare tjänar mest i PR-branschen


Alliansfritt Sverige skriver om den generande sammanblandning av privata företags (och deras ägares) vinster och offentliga skattemedel som blivit så vanlig på sistone.

Det är inte så att det aldrig förekommit korruptionsliknande förhållanden tidigare, men de blir förstås fler när det ledande politiska skiktet – som har hand om våra skattepengar – i så stor utsträckning består av människor med privata intressen i allehanda företag.

Mest genant är givetvis berörda personers fullständiga avsaknad av insikt om att detta är ett problem. Att med enda handen vara politiker och ansvara för offentlig upphandling, samtidigt driva PR-firma med vinnaren i upphandlingen som kund och kommentera detta med att ”det handlar om att vara proffessionell” – är bara pinsamt.

http://www.alliansfrittsverige.nu/2012/11/caremas-moderata-krishanterare-tjanar_23.html